Vedder och jeg

Vang Vieng floden

Veddy och local Lec. Skön kille

Bergen som omkring floden
Heja Lao Lao! Vet inte riktigt varför man säger Lao Lao men folket i Laos använder det ofta efter vissa meningar och det låter ju rätt gött. Vårat besök i Laos varade bara i fem dagar om jag inte minns fel, men det var ett roligt besök. Det hela började dock inte lika kul.

Tågresan från Bangkok upp mot gränsen till Laos var antagligen den värsta resan jag varit med om. Eftersom att det inte fanns några sängplatser kvar på nattåget så fick det bli att sitta i vagnen full av locals. Det var vi tre och resten thailändare som bara tittade konstigt på oss. Sätena kunde borde inte få kallas för säten, och de var absolut inte skapta för en över tolv timmars resa. Mycket sömn blev det inte. Efter detta väntade en lång bussresa från Laos ((som var allt annat än behaglig) gräns fram till vår destination, Vang Vieng.
Efter dessa resor, vad kunde bli bättre än att flyta längs med floden i en badring i ett några dagar? Hela tanken med tubing som det kallas är att man hyr en badring stort som ett traktordäck och stannar till vid olika barer efter att en "Laoare" (ibland iklädd supermandräkt) kastat ut ett rep till dig som han drar in dig med. Vid många av barerna finns olika slänggungor, rutchkanor mm. Det skulle finnas över 20 barer längs med floden, men de flesta kommer faktiskt inte riktigt längre än till de fem första barerna. Tredje dagen kom jag själv endast till andra baren. Jag hade ju tänkt mig att försöka flyta längs med floden så långt det gick men det slutade  jag faktiskt inte ens gick i vattnet. Anledningen till det var att jag på tuktuken till floden (jag åkte själv för att de andra var för bakfulla) träffade ett engelskt par som jag umgicks med ett tag tills jag träffade Limpan som vi hängde ganska mycket med i Laos.
Vid varje bar bjuder de på whisky shot för den som vill ha och man ser folk som är aningen för berusade för att vistas vid/i vattnet. Dessutom har, vad jag har förstått, nästan varje bar en meny endast för alla möjliga droger. Jag förstår varför folk drunknar i den här floden. Men använder man bara sin hjärna så kan man ha riktigt kul på floden utan att slå ihjäl sig.
Vi visste att Vedran var i Laos men det var rena turen att han faktiskt var i Vang Vieng samtidigt som oss. Det var kul att få träffa Vedder igen. Nu befinner vi oss Koh Phi Phi i Thailand och har i princip bara en vecka kvar tills vi åker hem. Känns lite sjukt. Igår var jag med om den värsta upplevelsen jag varit i mitt liv med om när jag dök. Berättar om det i nästa inlägg, men jag är okej :)
Ha det

Lembongan Island

Galen rockande belgiska

Våra danska/belgiska grannbungalows

En riktig risodlerska!

Kaffeprövning utanför Ubud
Hallå Hallå! Befinner mig för tillfället i en Taxibil. Inget internet men det gäller att vara effektiv för annars kommer man ju ingenstans. Idag har vi varit på cykeltur uppe i bergen strax utanför staden Ubud som vi kom till igår. Vi cyklade i nedförsbacke förbi otroligt många risfält och gjorde stopp lite varstans på vägen antingen för att uppleva lite Balinesisk kultur, eller se på hur man skördar ris. Jag frågade snällt en av de risskördande damerna om jag fick låna hennes underbara rishatt och det gick fint. Nu kan jag även säga att jag har daskat fram lite ris! Vid ett annat stopp då jag stod och lyssnade på tourguiden började jag plötsligt höra ett himla kvackande bakom mig, så jag vände mig om. Då gick en gubbe förbi med tre ankor hållandes upp och ned i näven. För mig är inte det så naturligt, men man behandlar djuren annorlunda här i Asien. Åt för övrigt anka till lunch idag. Älskar det.
Konstiga drycker finns det även gott om här i Ubut. Alla restauranger har tydligen massa hälsodrycker på menyn och jag prövade en efter yogapasset igår. Den smakade inget vidare, men vi får hoppas att den gjorde gott! Yogapasset var det första jag gjort i mitt liv och det var allt annat än lätt. Fick komfirmerat att jag är lika stel som jag trodde att jag skulle vara, men det var en upplevelse. Ubud verkar vara en stad som folk kan stanna flera månader i bara för att sätta sig in i yoga.
Dagarna innan Ubud spenderades på en liten ö kallad Nusa Lembongan som Björn och Gustav tipsat oss om. Det var en fin ö, men jag tror att vi hade tyckt om den ännu mer ifall det inte blåst så mycket. Jag hade iaf uppskattat den mer om jag inte varit sjuk/halvsjuk vilket jag varit sedan vi anlände till Bali. På lembongan bodde vi i billiga och fräscha bungalows och i rummet bredvid våra så bodde det två danskar och en belgiska som vi hängde en del med. Vi hyrde moppar och åkte runt ön, Gustav och Disco dök (jag hoppade över p.g.a sjukdom), och jag snorklade. Det var väldigt rikt med fin småfisk som levde kring revet som jag tyckte var vackrare och mer färggrannt än revet utanför Cairns.
Janus, en av danskarna, mötte vi även upp i Ubud och det var han som fick med oss på cykelturen. Jag har funderat lite på det här med att vi rest och umgåtts med många som är runt 30 år istället för våran egen ålder. Kan inte hitta någon bättre anledning än att det är för att folk tycker att vi är så mogna i sättet. Framförallt jag antagligen :) Första dagarna i Kuta spenderade vi också med en 30+ kanadensiska (Megan) som faktiskt hade pluggat i Göteborg och skulle flytta dit nu för att hennes pojkvän bor där. Det låter kanske lite konstigt att vi umgås med folk som ibland varit över tio år äldre, men när jag gissat ålder har det oftast landat runt 25. Iaf inte 30.
Imorgon åker vi tillbaka till Bangkok och tanken är att vi ska ta oss upp till Laos på något sätt. Vilket vet jag inte, men det löser sig. Det blev tyvärr inga Gili Islands (pga det hårda vädret) som alla säger ska vara så bra, men jag är nöjd med Bali ändå. Ett minus får bli att det var dyrare än vad jag räknade med. Det var dyrare än Thailand.
Hejhej

Khao San Road

Chillin' in the roof pool

Chicken on fire! Bästa måltiden hittills på resan!

Bangkok view

Besök på Lucky Buddha

Det fick bli Bangkok istället för Filipinerna. Vi missade helt enkelt flyget då vi varit lite väl optimistiska när vi bokade biljetten till Filipinerna. När vi landade i Bangkok hade vi inte speciellt mycket tid på oss att hinna med flighten. Gustavs surfbräda var försenad och när vi kom till check in så hade de stängt. Vi hade kunnat få åka med planet utan väskor men självklart så hade vi glömt att skriva ut utresebiljetten från Filipinerna. Jag tror jag talar för alla när jag säger att vi mår lite dåligt över att det inte blev något Filipinerna, men man lär ju sig av sina misstag. Dessutom så hade vi faktiskt tre trevliga dagar i Bangkok.
Det började väl lite sådär dock. På flygplatsen gick vi till en monter där man kunde få hjälp  med hotellbokning för att vi skulle få en uppfattning om vart man kunde bo. Taxichaffören och en annan thailändska frågade vart vi skulle och vi svarade Suriwong eller något i den stilen. Vårat svar följdes av ett litet fnissande och en liten rörelse med händerna samtidigt som de sa "oooh, dancing". Det lät ju ganska okej när hon på hotellagenturen hade sagt "Surawong has nice shopping, bars, nightclubs blahblah", men jag fick mina aningar om att de lurat in oss i nåt slags hordistrikt med massa strippklubbar. Jag hade väl ganska rätt. På kvällen gick vi ut på en marknad och hela tiden försökte de locka in oss på strippklubbar vilket verkade vara de enda de hade. Det var många otroligt jobbiga människor som tjatade hål i huvudet på en så vi gick ganska snabbt tillbaka till hotellet och bestämde oss för att åka till en annan del av Bangkok dagen efter. Det var t ex en snubbe som följde efter Gustav en kvart och vägrade ge upp även fast han tackade nej till att gå på ping pong show.
Dagen efter bestämde vi oss för att ta oss till Khao San Road istället där det var betydligt mer västerlänningar och backpackers. En halvtimmas resa i taxin kostade oss 100 baht vilket är omkring 20-25 kronor. Varför kan det inte vara så i Sverige? Det blev även en hel del åk i tuktuks som för övrigt känns livsfarligt att åka i Bangkok, men ändå lite kul. En sak man inte kan komma ifrån är att tuktukkörarna alltid vill att man ska stanna vid någon tailor shop för en "no buy, just lookilooki" visit till ett billigare pris för att de ska få en bensinkupong. Tillbaka till Khao San Road. Jag tyckte om det. Man kan tycka att just denna gatan är lite hektisk på kvällen men det finns lugnare gator omkring med trevliga restauranger och många massageställen. Tog även min första riktiga thaimassage här. Kändes som om min massörska testade lite ny teknik och tog i lite väl mycket vissa gånger, men det var skönt och billigt överlag.
Vi hade även en riktigt trevlig och inte så dyr kväll på Khao San då vi fick träffa Björn som fyllde år och Gustav Norberg. Det var kul att få träffa dem igen efter så länge! Vi satte oss på en restaurang/bar för att ta några öl och efter en stund satte det sig fyra thaifolk bredvid oss. De var väldigt trevliga och hade betydligt bättre engelska än vad thailändare brukar ha. De beställde in mat och jag frågade varför de inte åt nånting och då sa de bara "you take". De bjöd även på sjukt mycket dricka och det slutade faktiskt också med att de betalade vår nota som säkert låg på en 500kr. Jag tycker att det kändes lite fel så här i efterhand men när det kanske borde vara tvärt om. De var nog ganska täta, och vi är ju ändå backpackers trots allt så lite okej var det väl! Huvudsaken var att det var en rolig kväll :)
Nu sitter jag på en restaurang i Kuta på Bali och dricker en Bintang. När vi kom till flygplatsen så var det folk som bara tog upp våra väskor och sa att de skulle bära dem. Jag tog tillbaka min väska ganska snabbt men Danny fick betala 200 000 i deras valuta för att de skulle vara nöjda. Lite svinigt kan jag tycka. Danne stod även för gårdagens kommentar. "Jag satt och stirra på en skugga i två timmar. Asgött". Kuta är fyllt av turister så imorgon tänkte vi dra ut på någon fin ö och få lite lugn och ro.
Hälsningar från Bali

Rafting, Rotorua

Nedför 7 m vattenfall!

Tysken failar i sanddynorna, Cape Reinga

Nästan 500 mil körda. Up high!
Det är över nu, men jag kommer ihåg många dagar från Nya Zealand. Hoppas att det förblir så, mitt minne är ju inte det bästa :( Det är allt tur att jag bloggar! Efter, enligt min åsikt, lite för många dagar i en campervan (som vi för övrigt körde nästan 500 mil på 19 dagar i) så var det en befrielse att få bo på hostel igen. Nu slipper man dela säng med tysken. Yes! Jag har bestämt mig för att jag tycker att Auckland är en ganska så härlig stad. Det finns ett par guldkorn om man letar, så som trevliga smågator med mysiga caféer och ställen man kan ta en öl på. Det har dock inte blivit så mycket av det då de andra inte är speciellt förtjusta i kaffe. Väx upp säger jag! Igår lunchade vi med Gustavs vän Katy på ett universitet som ligger mitt i city. Det var nästan så att man blev sugen på att plugga för det verkade vara så god stämning överallt. Men det är ju trots allt ett tag innan man behöver ta tag i sådant.
Fram till idag så hade jag fortfarande inte sett varken en kiwifågel eller en kiwifruktfarm så jag bestämde mig för att ta tag i det ena åtminstone. Efter många om och men blev det en dag på Zoo't för min del. Jag motstod grupptrycket att följa med till en outlet mall. Kändes ganska ovärt i mina ögon då det kommer att finnas fina möjligheter att fynda i Asien alldeles strax. Jag var inte det minsta missnöjd med besöket på Auckland Zoo. Kan inte komma ihåg senaste gången jag var på Zoo och jag fann det faktiskt intressant att titta på alla djur. Kiwifåglel: check! Funderar starkt på att gå ner till snabbköpet och köpa mig en kiwifrukt bara för att!
Dagarna innan Auckland spenderades uppe i Far North av Nya Zealand. Vi besökte de enorma Kauriträden vilka kanske är svåra att bedöma storlek på om man tittar på bilderna. Det var även otroligt slingriga vägar i området kring Kauriskogen. Efter en tur på sydön trodde vi att det var ett skämt när folk sa att det skulle finnas slingrigare vägar på vissa ställen på nordön, men detta visade sig faktiskt vara sant. Vi hasade oss upp till sanddynorna vid Cape Reinga som är den nordligaste punkten på Nya Zealand. Nu har jag varit på den sydligaste punkten i USA, den östligaste punkten i Australien och den nordligaste i Nya Zealand. Nu saknas bara den västligaste i något land. Någon med förslag? Det blåste något otroligt vid de gigantiska sanddynorna så helt ärligt så kändes det ganska ovärt att köra hela den vägen upp dit. Det gjorde ont när sanden träffade en.
Just nu ligger jag bara och drömmer mig bort, och tankarna landar någonstans mellan frosseri av mat och dryck i kombination med en månad av att bara ha det gött och ta det lugnt. Det sistnämnda har jag väl redan sabbat. Det kan nog bli några hektiska dagar på Filipinerna, och jag kan faktiskt ta på mig det. Blandade ihop lite datum då jag bokade flygbiljetterna så det blir bara 3,5 dagar där isället för fem dagar. My bad, men jag tror nog allt att vi klarar oss!
Efter Filipinerna blir det antagligen Bali :)
Nu lämnar vi tysken och jag säger farväl till alla Kiwis!

Booty show off

Tysken hoppar bungy

Nöjd efter dopp i vattnet på bungy

Gejser, Rotorua

Huka Falls, Rotorua

Tysken ville mjölka kor

Glömde av besöket av Fylke!

Grottmänniskorna framme igen...
Håll i hatten för här går det undan! Eller snarare, det HAR gått undan de senaste dagarna. Det började med lite av en mjukstart då vi bestämde oss för att flyta runt med hjälp av en badring i det iskalla vattnet i grottorna kallade Waitomo Caves. Kan tyckas lite löjligt att bara flyta omkring då namnet för denna aktivitet var 'Black Water Rafting' när det istället kunde hetat 'kom och flyt i en badring och kolla på lysmaskar som hänger i grottans tak', eller något i den stilen. Men men, det var roligt att få göra någonting annat än att köra bil. Från denna slow start hoppade vi direkt på något annat som gav aningen mer adrenalin. Hoppade var faktiskt det vi gjorde också. Bungy Jump i Tapou. Istället för att vara nervös eller uppspelt innan jag skulle hoppa så var jag irriterad för att jag precis innan blivit informerad om att jag inte fick ha på mig min nyinköpta videokamera under hoppet. Irritationen förvandlades strax till ett lyckorus blandat med rädsla och ett väldigt manligt vrål citerat Gustav. Kanske att vi gör om det någonstans i Asien, vem vet?
Nästa stopp fick bli Rotorua där vi bortsett från den icke så väldoftande luften, hade två trevliga dagar. Vi prövade här på lite riktig rafting och denna gång med benämningen White Water Rafting. Vi paddlade genom fina omgivningar och körde även ner för ett sju meter högt vattenfall! Awesome :) Vattenfall hade vi sett nog av så varför inte titta på lite vatten som gör det omvända och sprutar uppåt istället? Jag pratar givetvis om Gejsrar. Det, tillsammans med bubblande gyttjepölar och andra varma källor, fann vi under besöket i en Mauriby som jag knappt vågade ge mig på att försöka uttala. THEWHAKAREWAREWATANGAOTEOPETAUAAWAHIAO på Mairispråk. Mauris är bra konstiga. Men det var faktiskt ganska intressant att få veta lite om deras historia och kultur. Ni vet sådana där houla houla kjolar (som jag har fått uppfattningen att man har på Hawaii), fick jag även lära mig hur man tillverkar av en enda växt (som kallas flex). Är det någon som är sugen så är det bara till att lägga in en beställning, men gör det innan jag glömmer av hur man gör.
Från varma källor till fler varma källor...Hot Water Beach lever verkligen upp till sitt namn! Jag trodde först att det var ett skämt när någon sa att man kunde gräva lite i sanden vid lågt tidvatten och få upp vatten som kokar, men det var sant. Kan tänka mig att det finns ett par smarta turister (kanske en tysk?) som fått brännskador då de grävt lite fel. Hittade man rätt, jo då blev det badkarskänsla. Jag skulle ha kunnat lega där hela dagen.
Just det! Jag hoppade ju över bondgården vi besökte eftersom att Gustav hade bekanta som ägde en sådan. Det blir nog sista gången i mitt liv som jag vallar kor, men det var faktiskt en upplevelse. Men en sak är säker. Mamma, jag ska inte bli bonde när jag blir stor!
Jag är ledsen att inte blivit så mycket blogg här i Nya Zealand men det är inte lätt att vara campare. Den enda gång vi får tillgång till internet är när jag eller Gustav tar en otippad felsväng och hamnar på McDonald's parkering. Det blir ofta ett himla gnäll i baksätet. Själv tror jag bara att de är avundsjuka på att jag har något vettigt att göra på internet till skillnad från dem.
Anywho, sanddynorna längst upp på nordön väntar på mig...To be continued!