Prost! Så säger man när man skålar på Tyska! Det blev en hel del skålande i München med en och annan maß (1-liters sejdel med öl). Ni som tror att det är ett B i slutet av detta ord har fel. ß används flitigt i tyskan och uttalas ss vilket ofta misstolkas om man inte kan så mycket tyska. Hur som helst, så åkte vi (4 svenskar, 1 dansk och 1 colombian) tåg till München, vilket gick smidigt.

 

Tänkte ta upp mitt bloggande igen nu när jag flyttat till Österrike för att plugga en termin utomlands! Börjar första posten med att berätta lite om första veckan i detta land. Jag reste till Wien den 20e september (japp, skolan börjar lite senare här) och stannade där över helgen. Det var en trevlig helg med både en trevlig stad och trevligt sällskap. Bodde hos en reskompis som vi träffade i Australien, Nikola, som numera pluggar i denna stad. 

Första dagen gick jag runt själv och kände mig lite tvungen till att pröva på en wienerschnitzel, och jag tror faktisk att jag besökte rätt ställe, även om barpersonalen stod och rökte i baren. I restaurangens kök låg det hundratals schnitzlar färdigpreppade för tillagning, så jag bestämde mig för att beställa in en Scnitzel. Kunde väldigt få ord tyska, men jag lyckades få in en tallrik med två riktigt fina schnitzlar. Tillbehör: en citronklyfta. Hade räknat med att få in nåt mer, men icke. Beställde därefter en skål med pommes. Har testat schnitzel någon gång innan, men denna var riktigt delikat må jag säga! Kvällen kom och Nikola undrade ifall jag ville gå ut på stan med henne och hennes polare. Det var ett gött gäng och det slutade med att vi gick till en elektroklubb där hennes pojkvän var DJ. Kanske väljer ett annat ställe att gå till om jag hänger i Vienna nån annan gång, men vi kom in gratis så jag klagar inte. Andra dagen blev en turistdag, för sightseeing är väl något man måste göra antar jag, även om jag tycker det blir lite långdraget om man spenderar en hel dag i detta syfte. Slutsats, Wien är en väldigt vacker stad, med många väl bevarade gamla byggnader.

 

Efter helgen i Vienna började jag min resa mot Steyr, den lilla staden jag ska befinna mig i ett tag framöver. När jag anlände till min lägenhet i Steyr möttes jag av ett dussin utbytesstudenter som samlades för att se vem jag var. Vissa av asiaterna såg ut som om de aldirg sett en västerlänning tidigare. Jag delar lägenhet med nio stycken andra. En dansk, en italiernare, två slovaker och 5 stycken asiater från olika länder. Jag har ett eget rum, men delar badrum med två stycken andra. Det har fungerat bra än så länge. Trodde att det skulle bli lite jobbigt i och med att vi delar kök på tio stycken då det bara finns en ugn/spis, men inget kökskaos än så länge, så jag är nöjd! Första veckan bestämde jag mig även för att kolla upp tennisklubbarna i närheten. Det slutade med att jag sprang till en privat tennisklubb, där en man i 50-årsåldern, Heinz, satt vid ett bord och avnjöt sin öl. Jag frågade honom om vi skulle slå några bollar. Ja, själklart sade han och lämnade ölen direkt. Det fungerade bra att spela med honom, trots att jag var några snäpp bättre. Jag har även börjat spela med en Fransk utbytesstudent, Jordan, som det också fungerar bra att träna med.

 

Auf wiedersehen, 

Jonathan

 

 

 

 

 

Phi Phi

Monkey Bay

My dive hero

Gött rev

Veddy var sugen på att åka skridskor i shoppingcentret

Deenie, jag och Disco D

Det är riktigt dåligt att jag inte skriver förrän nu, sorry för det! Det har inte blivit av trots att vi kom hem för nästan två veckor sedan, men jag kan ju inte bara hoppa över ett avslutningsinlägg för resan så nu sitter jag här igen.

Nu får jag tänka till ordentligt så att jag inte glömmer av något men det ska nog gå bra. Sista delen av resan bestod en stor del av degande på Koh Phi Phi som ligger en bit utanför Phuket. Förövrigt så måste denna ö vara den svenskaste ön i hela världen. Det spelade ingen roll vart man gick, överallt såg man svenskar. Jag tyckte att det var lite roligt på ett sätt, men när det står "Vi har jättegod skandinavisk mat" på restaurangerna kan man tycka att det gått lite för långt. Vi stannade på Phi Phi i ungefär en vecka så det blev lite samma sak varje dag. Grilla sig på stranden på dagarna och sen hänga på Banana bar på kvällarna, men det var skönt att inte behöva flänga runt.

Det blev ju även, som jag berättade om i föregående inlägg, en händelserik dykutflykt under Phi Phi-vistelsen. Vi bestämde oss för att vi skulle göra första dyket vid ett vrak vilket inte riktigt gick som vi tänkt oss, iaf inte för min del! Jag var nojjig redan innan för att gå ner på 30 meters djup eftersom att jag hade endast varit nere på 18 meter innan. Det gjorde det ju inte bättre att sikten var den sämsta någonsin. När jag väl kom ner till botten kände jag mig ganska lugn men detta förvandlades snabbt till obehag då vi började simma motströms och jag började känna att de andra bara kom längre och längre ifrån mig och eftersom att det max var fem meters sikt fick jag typ panik och började andas snabbare. Som tur var hade såg min dive buddy Erika (från USA) att allt inte var som det skulle så hon kom fram till mig. Då tappade vi bort de andra (Disco, Gurra och dykledaren). Hon fick hålla min hand för att jag var så rädd och hon var duktig på att lugna ner mig (en anledning till det kan vara att hon höll på med yoga haha). Jag är så otroligt tacksam att hon var med mig för om hon inte hade varit det så hade det kunnat gå riktigt illa. Jag kommer aldrig glömma Erika.

Sista dagarna spenderades i det härliga Bangkok. Denna gång planerat! Vedran skulle åka hem samma dag som oss så vi spenderade dessa dagar med honom. Vedde tyckte det var en bra idé att bo i vårt hotellrum på DD INN så Disco och Gurra fick en en gång tillbaka sin sängkamrat de haft i Laos. Lucky me som alltid fick en egen säng genom hela resan! Khao San levererade som vanligt och bjöd på några trevliga kvällar och dagar. En kväll träffade vi thailändskorna Deenie och Amm Amm som bjöd oss på massa öl och mat första gången vi var i Bangkok. Vedran hade med sin nyinköpta "COLOR SPLASH" kamera i med fyra olika färger på blixtarna och denna användes flitigt! Måste även säga att Deenie även gav mig den finaste komplimangen jag fått: "The world is beautiful when you smile". Trevlig kvinna!

Det var väl tänkt att vi skulle shoppa en del det sista men det blev inte så mycket av det hela med det hela mer än att jag och Gurra sydde upp var sin likadan kostym (jag valde tyg och han tog efter).  Hade ju räknat med att jag skulle ha en del pengar kvar när man kom hem, men nu är man pank :( Måste ändå säga att resan var helt klart värd pengarna! Vill tacka Danne och Gurra för en go resa och alla er som följt bloggen och gillat den! Vill även tacka Annika som hjälpte mig att skapa bloggen, utan dig kanske det inte hade blivit någon blogg!

Tackar för mig,

Jonathan

Vedder och jeg

Vang Vieng floden

Veddy och local Lec. Skön kille

Bergen som omkring floden
Heja Lao Lao! Vet inte riktigt varför man säger Lao Lao men folket i Laos använder det ofta efter vissa meningar och det låter ju rätt gött. Vårat besök i Laos varade bara i fem dagar om jag inte minns fel, men det var ett roligt besök. Det hela började dock inte lika kul.

Tågresan från Bangkok upp mot gränsen till Laos var antagligen den värsta resan jag varit med om. Eftersom att det inte fanns några sängplatser kvar på nattåget så fick det bli att sitta i vagnen full av locals. Det var vi tre och resten thailändare som bara tittade konstigt på oss. Sätena kunde borde inte få kallas för säten, och de var absolut inte skapta för en över tolv timmars resa. Mycket sömn blev det inte. Efter detta väntade en lång bussresa från Laos ((som var allt annat än behaglig) gräns fram till vår destination, Vang Vieng.
Efter dessa resor, vad kunde bli bättre än att flyta längs med floden i en badring i ett några dagar? Hela tanken med tubing som det kallas är att man hyr en badring stort som ett traktordäck och stannar till vid olika barer efter att en "Laoare" (ibland iklädd supermandräkt) kastat ut ett rep till dig som han drar in dig med. Vid många av barerna finns olika slänggungor, rutchkanor mm. Det skulle finnas över 20 barer längs med floden, men de flesta kommer faktiskt inte riktigt längre än till de fem första barerna. Tredje dagen kom jag själv endast till andra baren. Jag hade ju tänkt mig att försöka flyta längs med floden så långt det gick men det slutade  jag faktiskt inte ens gick i vattnet. Anledningen till det var att jag på tuktuken till floden (jag åkte själv för att de andra var för bakfulla) träffade ett engelskt par som jag umgicks med ett tag tills jag träffade Limpan som vi hängde ganska mycket med i Laos.
Vid varje bar bjuder de på whisky shot för den som vill ha och man ser folk som är aningen för berusade för att vistas vid/i vattnet. Dessutom har, vad jag har förstått, nästan varje bar en meny endast för alla möjliga droger. Jag förstår varför folk drunknar i den här floden. Men använder man bara sin hjärna så kan man ha riktigt kul på floden utan att slå ihjäl sig.
Vi visste att Vedran var i Laos men det var rena turen att han faktiskt var i Vang Vieng samtidigt som oss. Det var kul att få träffa Vedder igen. Nu befinner vi oss Koh Phi Phi i Thailand och har i princip bara en vecka kvar tills vi åker hem. Känns lite sjukt. Igår var jag med om den värsta upplevelsen jag varit i mitt liv med om när jag dök. Berättar om det i nästa inlägg, men jag är okej :)
Ha det

Lembongan Island

Galen rockande belgiska

Våra danska/belgiska grannbungalows

En riktig risodlerska!

Kaffeprövning utanför Ubud
Hallå Hallå! Befinner mig för tillfället i en Taxibil. Inget internet men det gäller att vara effektiv för annars kommer man ju ingenstans. Idag har vi varit på cykeltur uppe i bergen strax utanför staden Ubud som vi kom till igår. Vi cyklade i nedförsbacke förbi otroligt många risfält och gjorde stopp lite varstans på vägen antingen för att uppleva lite Balinesisk kultur, eller se på hur man skördar ris. Jag frågade snällt en av de risskördande damerna om jag fick låna hennes underbara rishatt och det gick fint. Nu kan jag även säga att jag har daskat fram lite ris! Vid ett annat stopp då jag stod och lyssnade på tourguiden började jag plötsligt höra ett himla kvackande bakom mig, så jag vände mig om. Då gick en gubbe förbi med tre ankor hållandes upp och ned i näven. För mig är inte det så naturligt, men man behandlar djuren annorlunda här i Asien. Åt för övrigt anka till lunch idag. Älskar det.
Konstiga drycker finns det även gott om här i Ubut. Alla restauranger har tydligen massa hälsodrycker på menyn och jag prövade en efter yogapasset igår. Den smakade inget vidare, men vi får hoppas att den gjorde gott! Yogapasset var det första jag gjort i mitt liv och det var allt annat än lätt. Fick komfirmerat att jag är lika stel som jag trodde att jag skulle vara, men det var en upplevelse. Ubud verkar vara en stad som folk kan stanna flera månader i bara för att sätta sig in i yoga.
Dagarna innan Ubud spenderades på en liten ö kallad Nusa Lembongan som Björn och Gustav tipsat oss om. Det var en fin ö, men jag tror att vi hade tyckt om den ännu mer ifall det inte blåst så mycket. Jag hade iaf uppskattat den mer om jag inte varit sjuk/halvsjuk vilket jag varit sedan vi anlände till Bali. På lembongan bodde vi i billiga och fräscha bungalows och i rummet bredvid våra så bodde det två danskar och en belgiska som vi hängde en del med. Vi hyrde moppar och åkte runt ön, Gustav och Disco dök (jag hoppade över p.g.a sjukdom), och jag snorklade. Det var väldigt rikt med fin småfisk som levde kring revet som jag tyckte var vackrare och mer färggrannt än revet utanför Cairns.
Janus, en av danskarna, mötte vi även upp i Ubud och det var han som fick med oss på cykelturen. Jag har funderat lite på det här med att vi rest och umgåtts med många som är runt 30 år istället för våran egen ålder. Kan inte hitta någon bättre anledning än att det är för att folk tycker att vi är så mogna i sättet. Framförallt jag antagligen :) Första dagarna i Kuta spenderade vi också med en 30+ kanadensiska (Megan) som faktiskt hade pluggat i Göteborg och skulle flytta dit nu för att hennes pojkvän bor där. Det låter kanske lite konstigt att vi umgås med folk som ibland varit över tio år äldre, men när jag gissat ålder har det oftast landat runt 25. Iaf inte 30.
Imorgon åker vi tillbaka till Bangkok och tanken är att vi ska ta oss upp till Laos på något sätt. Vilket vet jag inte, men det löser sig. Det blev tyvärr inga Gili Islands (pga det hårda vädret) som alla säger ska vara så bra, men jag är nöjd med Bali ändå. Ett minus får bli att det var dyrare än vad jag räknade med. Det var dyrare än Thailand.
Hejhej

Khao San Road

Chillin' in the roof pool

Chicken on fire! Bästa måltiden hittills på resan!

Bangkok view

Besök på Lucky Buddha

Det fick bli Bangkok istället för Filipinerna. Vi missade helt enkelt flyget då vi varit lite väl optimistiska när vi bokade biljetten till Filipinerna. När vi landade i Bangkok hade vi inte speciellt mycket tid på oss att hinna med flighten. Gustavs surfbräda var försenad och när vi kom till check in så hade de stängt. Vi hade kunnat få åka med planet utan väskor men självklart så hade vi glömt att skriva ut utresebiljetten från Filipinerna. Jag tror jag talar för alla när jag säger att vi mår lite dåligt över att det inte blev något Filipinerna, men man lär ju sig av sina misstag. Dessutom så hade vi faktiskt tre trevliga dagar i Bangkok.
Det började väl lite sådär dock. På flygplatsen gick vi till en monter där man kunde få hjälp  med hotellbokning för att vi skulle få en uppfattning om vart man kunde bo. Taxichaffören och en annan thailändska frågade vart vi skulle och vi svarade Suriwong eller något i den stilen. Vårat svar följdes av ett litet fnissande och en liten rörelse med händerna samtidigt som de sa "oooh, dancing". Det lät ju ganska okej när hon på hotellagenturen hade sagt "Surawong has nice shopping, bars, nightclubs blahblah", men jag fick mina aningar om att de lurat in oss i nåt slags hordistrikt med massa strippklubbar. Jag hade väl ganska rätt. På kvällen gick vi ut på en marknad och hela tiden försökte de locka in oss på strippklubbar vilket verkade vara de enda de hade. Det var många otroligt jobbiga människor som tjatade hål i huvudet på en så vi gick ganska snabbt tillbaka till hotellet och bestämde oss för att åka till en annan del av Bangkok dagen efter. Det var t ex en snubbe som följde efter Gustav en kvart och vägrade ge upp även fast han tackade nej till att gå på ping pong show.
Dagen efter bestämde vi oss för att ta oss till Khao San Road istället där det var betydligt mer västerlänningar och backpackers. En halvtimmas resa i taxin kostade oss 100 baht vilket är omkring 20-25 kronor. Varför kan det inte vara så i Sverige? Det blev även en hel del åk i tuktuks som för övrigt känns livsfarligt att åka i Bangkok, men ändå lite kul. En sak man inte kan komma ifrån är att tuktukkörarna alltid vill att man ska stanna vid någon tailor shop för en "no buy, just lookilooki" visit till ett billigare pris för att de ska få en bensinkupong. Tillbaka till Khao San Road. Jag tyckte om det. Man kan tycka att just denna gatan är lite hektisk på kvällen men det finns lugnare gator omkring med trevliga restauranger och många massageställen. Tog även min första riktiga thaimassage här. Kändes som om min massörska testade lite ny teknik och tog i lite väl mycket vissa gånger, men det var skönt och billigt överlag.
Vi hade även en riktigt trevlig och inte så dyr kväll på Khao San då vi fick träffa Björn som fyllde år och Gustav Norberg. Det var kul att få träffa dem igen efter så länge! Vi satte oss på en restaurang/bar för att ta några öl och efter en stund satte det sig fyra thaifolk bredvid oss. De var väldigt trevliga och hade betydligt bättre engelska än vad thailändare brukar ha. De beställde in mat och jag frågade varför de inte åt nånting och då sa de bara "you take". De bjöd även på sjukt mycket dricka och det slutade faktiskt också med att de betalade vår nota som säkert låg på en 500kr. Jag tycker att det kändes lite fel så här i efterhand men när det kanske borde vara tvärt om. De var nog ganska täta, och vi är ju ändå backpackers trots allt så lite okej var det väl! Huvudsaken var att det var en rolig kväll :)
Nu sitter jag på en restaurang i Kuta på Bali och dricker en Bintang. När vi kom till flygplatsen så var det folk som bara tog upp våra väskor och sa att de skulle bära dem. Jag tog tillbaka min väska ganska snabbt men Danny fick betala 200 000 i deras valuta för att de skulle vara nöjda. Lite svinigt kan jag tycka. Danne stod även för gårdagens kommentar. "Jag satt och stirra på en skugga i två timmar. Asgött". Kuta är fyllt av turister så imorgon tänkte vi dra ut på någon fin ö och få lite lugn och ro.
Hälsningar från Bali

Rafting, Rotorua

Nedför 7 m vattenfall!

Tysken failar i sanddynorna, Cape Reinga

Nästan 500 mil körda. Up high!
Det är över nu, men jag kommer ihåg många dagar från Nya Zealand. Hoppas att det förblir så, mitt minne är ju inte det bästa :( Det är allt tur att jag bloggar! Efter, enligt min åsikt, lite för många dagar i en campervan (som vi för övrigt körde nästan 500 mil på 19 dagar i) så var det en befrielse att få bo på hostel igen. Nu slipper man dela säng med tysken. Yes! Jag har bestämt mig för att jag tycker att Auckland är en ganska så härlig stad. Det finns ett par guldkorn om man letar, så som trevliga smågator med mysiga caféer och ställen man kan ta en öl på. Det har dock inte blivit så mycket av det då de andra inte är speciellt förtjusta i kaffe. Väx upp säger jag! Igår lunchade vi med Gustavs vän Katy på ett universitet som ligger mitt i city. Det var nästan så att man blev sugen på att plugga för det verkade vara så god stämning överallt. Men det är ju trots allt ett tag innan man behöver ta tag i sådant.
Fram till idag så hade jag fortfarande inte sett varken en kiwifågel eller en kiwifruktfarm så jag bestämde mig för att ta tag i det ena åtminstone. Efter många om och men blev det en dag på Zoo't för min del. Jag motstod grupptrycket att följa med till en outlet mall. Kändes ganska ovärt i mina ögon då det kommer att finnas fina möjligheter att fynda i Asien alldeles strax. Jag var inte det minsta missnöjd med besöket på Auckland Zoo. Kan inte komma ihåg senaste gången jag var på Zoo och jag fann det faktiskt intressant att titta på alla djur. Kiwifåglel: check! Funderar starkt på att gå ner till snabbköpet och köpa mig en kiwifrukt bara för att!
Dagarna innan Auckland spenderades uppe i Far North av Nya Zealand. Vi besökte de enorma Kauriträden vilka kanske är svåra att bedöma storlek på om man tittar på bilderna. Det var även otroligt slingriga vägar i området kring Kauriskogen. Efter en tur på sydön trodde vi att det var ett skämt när folk sa att det skulle finnas slingrigare vägar på vissa ställen på nordön, men detta visade sig faktiskt vara sant. Vi hasade oss upp till sanddynorna vid Cape Reinga som är den nordligaste punkten på Nya Zealand. Nu har jag varit på den sydligaste punkten i USA, den östligaste punkten i Australien och den nordligaste i Nya Zealand. Nu saknas bara den västligaste i något land. Någon med förslag? Det blåste något otroligt vid de gigantiska sanddynorna så helt ärligt så kändes det ganska ovärt att köra hela den vägen upp dit. Det gjorde ont när sanden träffade en.
Just nu ligger jag bara och drömmer mig bort, och tankarna landar någonstans mellan frosseri av mat och dryck i kombination med en månad av att bara ha det gött och ta det lugnt. Det sistnämnda har jag väl redan sabbat. Det kan nog bli några hektiska dagar på Filipinerna, och jag kan faktiskt ta på mig det. Blandade ihop lite datum då jag bokade flygbiljetterna så det blir bara 3,5 dagar där isället för fem dagar. My bad, men jag tror nog allt att vi klarar oss!
Efter Filipinerna blir det antagligen Bali :)
Nu lämnar vi tysken och jag säger farväl till alla Kiwis!

Booty show off

Tysken hoppar bungy

Nöjd efter dopp i vattnet på bungy

Gejser, Rotorua

Huka Falls, Rotorua

Tysken ville mjölka kor

Glömde av besöket av Fylke!

Grottmänniskorna framme igen...
Håll i hatten för här går det undan! Eller snarare, det HAR gått undan de senaste dagarna. Det började med lite av en mjukstart då vi bestämde oss för att flyta runt med hjälp av en badring i det iskalla vattnet i grottorna kallade Waitomo Caves. Kan tyckas lite löjligt att bara flyta omkring då namnet för denna aktivitet var 'Black Water Rafting' när det istället kunde hetat 'kom och flyt i en badring och kolla på lysmaskar som hänger i grottans tak', eller något i den stilen. Men men, det var roligt att få göra någonting annat än att köra bil. Från denna slow start hoppade vi direkt på något annat som gav aningen mer adrenalin. Hoppade var faktiskt det vi gjorde också. Bungy Jump i Tapou. Istället för att vara nervös eller uppspelt innan jag skulle hoppa så var jag irriterad för att jag precis innan blivit informerad om att jag inte fick ha på mig min nyinköpta videokamera under hoppet. Irritationen förvandlades strax till ett lyckorus blandat med rädsla och ett väldigt manligt vrål citerat Gustav. Kanske att vi gör om det någonstans i Asien, vem vet?
Nästa stopp fick bli Rotorua där vi bortsett från den icke så väldoftande luften, hade två trevliga dagar. Vi prövade här på lite riktig rafting och denna gång med benämningen White Water Rafting. Vi paddlade genom fina omgivningar och körde även ner för ett sju meter högt vattenfall! Awesome :) Vattenfall hade vi sett nog av så varför inte titta på lite vatten som gör det omvända och sprutar uppåt istället? Jag pratar givetvis om Gejsrar. Det, tillsammans med bubblande gyttjepölar och andra varma källor, fann vi under besöket i en Mauriby som jag knappt vågade ge mig på att försöka uttala. THEWHAKAREWAREWATANGAOTEOPETAUAAWAHIAO på Mairispråk. Mauris är bra konstiga. Men det var faktiskt ganska intressant att få veta lite om deras historia och kultur. Ni vet sådana där houla houla kjolar (som jag har fått uppfattningen att man har på Hawaii), fick jag även lära mig hur man tillverkar av en enda växt (som kallas flex). Är det någon som är sugen så är det bara till att lägga in en beställning, men gör det innan jag glömmer av hur man gör.
Från varma källor till fler varma källor...Hot Water Beach lever verkligen upp till sitt namn! Jag trodde först att det var ett skämt när någon sa att man kunde gräva lite i sanden vid lågt tidvatten och få upp vatten som kokar, men det var sant. Kan tänka mig att det finns ett par smarta turister (kanske en tysk?) som fått brännskador då de grävt lite fel. Hittade man rätt, jo då blev det badkarskänsla. Jag skulle ha kunnat lega där hela dagen.
Just det! Jag hoppade ju över bondgården vi besökte eftersom att Gustav hade bekanta som ägde en sådan. Det blir nog sista gången i mitt liv som jag vallar kor, men det var faktiskt en upplevelse. Men en sak är säker. Mamma, jag ska inte bli bonde när jag blir stor!
Jag är ledsen att inte blivit så mycket blogg här i Nya Zealand men det är inte lätt att vara campare. Den enda gång vi får tillgång till internet är när jag eller Gustav tar en otippad felsväng och hamnar på McDonald's parkering. Det blir ofta ett himla gnäll i baksätet. Själv tror jag bara att de är avundsjuka på att jag har något vettigt att göra på internet till skillnad från dem.
Anywho, sanddynorna längst upp på nordön väntar på mig...To be continued!

Divin' sperm whale

Up close dolphin

Delfinerna kunde hoppa minsann!
Kia Ora my good friends, som man säger på kiwispråk! Så passande då att vi precis har varit i Kaikoura för om man tar bort k:et i mitten på Kaikoura så uttalar man ju dem på samma sätt. Clever. Förutom värdelösa radiostationer så bjöd Kaikoura (iaf för min del) på en riktig upplevelse. Får väl inkludera tysken också eftersom han var den enda som ville hänga med på valsafari. Danny D och Guran avstod.
De missade en dag fylld av kaskelotter och massvis delfiner! Det var snack om att de alldeles utanför Kaikoura hade skådat blåval och späckhuggare under de senaste veckorna, men vi fick till min besvikelse inte se dessa. Visst var det häftigt att få se kaskelotter igen, men för min del var det nästan delfinerna som gjorde hela trippen eftersom att jag redan sett sperm whales i Norge för ett par år sedan. Det var antagligen 100-tals lekfulla delfiner som simmade längs med båten varav många villiga att göra alla möjliga konster då de hoppade upp ur vattnet. Pretty awesome! Dagen avslutades med en middag bestående av fisk nere i det lilla fiskesamhället. Hade ju därför kanske räknat med att fisken skulle vara något vassare i smaken, men men, vi hade ganska trevligt ändå.
Annars då? Hur går bilen? Jodå, vi rullar vidare. Idag blev det dock lite problem eftersom att tysken ville rulla åt ett håll, och vi svenskar ville åt ett annat. Tur att vi är majoritet :) Det kändes ett tag som om det var nära att bli lite intriger och det fanns stunder då jag och Gustav diskuterade ifall vi skulle byta ut vår resekompanjon, men vi bestämde oss för att han skulle få stanna. Ett tag till åtminstone. Får väl avstå ifrån att skriva mer om detta om han nu skulle läsa bloggen och använda google translate, haha! Nejdå, lille Marcel är faktiskt en ganska så trevlig kille (men måste erkänna att jag saknar norskarna lite). Ibland önskar man dock hellre att man hade haft någon annan vid sin sida i dubbelsängen än en tysk med getskägg. Det finns nämligen bara två täcken och eftersom att jag inte känner att jag står speciellt nära denne man väljer jag att använda min sovsäck vilket har sina konsekvenser. Har vaknat upp flera nätter av att jag fryser även ifall jag har fullt med kläder på mig. Jädra kärring är vad jag är. Det har varit för mycket klagomål från min sida i det här inlägget känner jag, så jag ska strax sluta skriva.
Innan det tänkte jag uppdatera er på vad som händer just nu. Efter mycket om och men så sitter vi nu på färjan på väg till Nordön, och huvudstaden Wellington. Nu lämnar vi alltså den vackra sydön och sätter kurs mot Nordön. Gustav har lovat att nordön ska vara jättefin, så jag kan väl inte göra annat än att lita på min gode vän? Bäst för honom att han har rätt!
Bye bye beaufitul!

Divin' sperm whale

Up close dolphin

Delfinerna kunde hoppa minsann!
Kia Ora my good friends, som man säger på kiwispråk! Så passande då att vi precis har varit i Kaikoura för om man tar bort k:et i mitten på Kaikoura så uttalar man ju dem på samma sätt. Clever. Förutom värdelösa radiostationer så bjöd Kaikoura (iaf för min del) på en riktig upplevelse. Får väl inkludera tysken också eftersom han var den enda som ville hänga med på valsafari. Danny D och Guran avstod.
De missade en dag fylld av kaskelotter och massvis delfiner! Det var snack om att de alldeles utanför Kaikoura hade skådat blåval och späckhuggare under de senaste veckorna, men vi fick till min besvikelse inte se dessa. Visst var det häftigt att få se kaskelotter igen, men för min del var det nästan delfinerna som gjorde hela trippen eftersom att jag redan sett sperm whales i Norge för ett par år sedan. Det var antagligen 100-tals lekfulla delfiner som simmade längs med båten varav många villiga att göra alla möjliga konster då de hoppade upp ur vattnet. Pretty awesome! Dagen avslutades med en middag bestående av fisk nere i det lilla fiskesamhället. Hade ju därför kanske räknat med att fisken skulle vara något vassare i smaken, men men, vi hade ganska trevligt ändå.
Annars då? Hur går bilen? Jodå, vi rullar vidare. Idag blev det dock lite problem eftersom att tysken ville rulla åt ett håll, och vi svenskar ville åt ett annat. Tur att vi är majoritet :) Det kändes ett tag som om det var nära att bli lite intriger och det fanns stunder då jag och Gustav diskuterade ifall vi skulle byta ut vår resekompanjon, men vi bestämde oss för att han skulle få stanna. Ett tag till åtminstone. Får väl avstå ifrån att skriva mer om detta om han nu skulle läsa bloggen och använda google translate, haha! Nejdå, lille Marcel är faktiskt en ganska så trevlig kille (men måste erkänna att jag saknar norskarna lite). Ibland önskar man dock hellre att man hade haft någon annan vid sin sida i dubbelsängen än en tysk med getskägg. Det finns nämligen bara två täcken och eftersom att jag inte känner att jag står speciellt nära denne man väljer jag att använda min sovsäck vilket har sina konsekvenser. Har vaknat upp flera nätter av att jag fryser även ifall jag har fullt med kläder på mig. Jädra kärring är vad jag är. Det har varit för mycket klagomål från min sida i det här inlägget känner jag, så jag ska strax sluta skriva.
Innan det tänkte jag uppdatera er på vad som händer just nu. Efter mycket om och men så sitter vi nu på färjan på väg till Nordön, och huvudstaden Wellington. Nu lämnar vi alltså den vackra sydön och sätter kurs mot Nordön. Gustav har lovat att nordön ska vara jättefin, så jag kan väl inte göra annat än att lita på min gode vän? Bäst för honom att han har rätt!
Bye bye beaufitul!

Queenstown!

Vinst över Guran på Luge riding ;)

Fjord cruize, Millford Sound

Pancake Rocks, Punkailki.

Guran fick för sig att surfa i det femtongradiga vattnet. Crazy person.
Nya Zealand ayy? Är det så vackert som alla säger? Kan inte göra annat än att hålla med. Nu har vi varit här i ungefär en vecka vilket betyder att vi har två och en halv vecka kvar av äventyr. Vår Nya Zealand visit startade i Christchurch där halva staden var avspärrad på grund av jordbävningar. Vi bestämde oss därför för att lämna eländet och ta oss vidare till Queenstown, the adventure capital of the world! Det kan man förstå varför det kallas, men det närmaste vi kom adrenalinkickar var då jag och Gurra åkte lite Luge riding som på ovanstående bild. Bungy jump får vänta tills vi anländer på nordön.
Innan det bär av mot nordön så har vi tänkt oss ett litet stopp i Kaikora och om vi har tur så får vi se lite valar. Annars så har sydön bjudit på mycket fint må jag säga. Vi har åkt otroligt mycket bil och det är faktiskt en upplevelse bara det. Förstår mig dock inte riktigt på hur de har satt hastighetsbegränsningarna. Det är 100 km/h överallt där det hade varit max 70 i Sverige! Det är mycket slingriga vägar och hela tiden upp och ner vilket leder till att tanken på våran campervan har fått fyllas på ett antal gånger redan.
Ledsen att jag inte uppdaterat bloggen så ofta men det beror på att jag inte kommer åt internet alltför ofta, men jag ska försöka så gått det går. Tycker även att det har varit lite dåligt med kommentarer så det får det blir ändring på om ni vill ha nåt och läsa.
That's all for now!

Howdy swedish people! Får väl ta och börja med att säga att det nästan brinner i fingrarna på mig för att jag inte har bloggat på så länge! Får be om ursäkt för det, jag vet ju att ni har saknat det! Igår kväll kom vi fram till Nya Zealand och temperaturen var tyvärr inte i närheten av den som mina bloggfingrar just nu håller. Det är svinigt kallt :(

Jag hade faktiskt inte tänkt fokusera så mycket på Nya Zealand under det här inlägget, utan mer på mitt och Dannes lyckade besök i regnskogen strax utanför Cairns i lördags. Man var ju sådär taggad på en heldag i regnskogen då vi vaknade av alarmet tidigt på morgonen efter ynka två timmars sömn, plus att jag hade en otroligt jobbig hosta. Detta humör förändrades snabbt då vi steg in i minibussen som skulle ta med oss på en tur i regnskogen. Vi välkommnades varmt av den glada tourguiden vid namn Cousin Brad samt resterande omkring 20 resenärer på turen, och efter det blev det bara bättre och bättre. Damen som rekommenderade samt hjälpte oss att boka turen sade att man skulle skratta sig igenom hela dagen. Yeah right var väl tanken som flög upp i mitt huvud, men faktum är att det för min del helt klart var den roligaste dagen i Australien. Tycker faktiskt lite synd om Gurra som missade den här dagen på grund av ren snålhet!

Vi fick skåda och bada vid fina vattenfall men helt ärligt så var det inte det som gjorde trippen så oslagbar. Det var helt och hållet Cousin Brian som gjorde dagen. Kan tyckas lite creepy att han kallade hela gruppen för 'family', men egentligen var det bara kul. Det var en tourguide som verkligen gick in för att se till så att alla hade en rolig dag, vilket det också blev. Han underhöll oss med storys och aktiviteter i minibussen mellan stoppen och jag kunde verkligen inte förstå vad han fick allting ifrån. Ibland undrade jag faktiskt hur han kunde hålla oss kvar på de slingriga vägarna med allt han gjorde vid sidan av sin bilkörning.

Höjdpunken för mig på dagen måste ha varit på vägen tillbaka till Cairns. En bil som vi tidigare kört förbi samtidigt som vi körde allsång och dans, gled upp jämsides med oss och eftersom att jag satt längst fram tog jag ögonkontakt med föraren som satt i bilen bredvid. Efter 20 sekunder var det löst. Jag höll en höll en öl i handen som föraren just hade lämnat över till mig i farten efter några snabba teckenrörelser. Hur ofta händer sånt här? Det var lätt den bästan ölen jag druckit i mitt liv...

Saknar redan Australien. Speciellt värmen! Jag tror dock att Nya Zealand har mycket kul att erbjuda. Vi är förtillfället i Christchurch och ska med hjälp av en hyrbil pallra oss ner till Queenstown där vi om ett par dagar ska hämta ut vår feta campervan :)

Ni får ta och önska oss en bonne voyage!

Merci beacoup, Jonathan

¨

Let's go diving! No worries

Vi fick se ett par sköldpaddor :)

hello there!

Dory Doris!

Haj som cirkulerade oss

Night dive med Adam från Lidköping (eller Linköping?)

Fina fisken

Lukasz: Member of the Polish Mafia

Disco showar med jättemusslan

I like the view from here

das boot

Avnjuter en Coke i solen

Skuttande skojare

DD doing the monkey business. Visst ser han ut som en apa på denna bild?

Gött häng i fören

Whiteheaven beach

Det man skymtar i vattnet är små hajar. Extremt farliga!

Någon Whitsunday ö

Jahopp, då var man hemkommen från en härlig seglingstripp ute på havet! Jag hade nästan räknat med att det skulle bli lite av en "Vi hade i alla fall INTE tur med vädret upplevelse", men så var inte fallet. Vi hade drömväder alla tre dagar och då blir allt faktiskt lite, lite roligare. Det första som hände var att jag blev beordrad att ta hand om rodret en stund. Kaptenen tyckte väl att jag såg otroligt sjövan ut kan jag tänka mig, men efter en stunds navigerande kände jag mig nöjd och tackade vänligt nej till fortsatt manövrering. Det var lite dåligt med vind och jag kände att mitt crew inte riktigt hade alla hästar hemma när det kom till segling. Riktigt så var det kanske inte, men det jag ville komma till, tror jag, var att det inte blev så mycket segling som jag hade hoppats på på grund av den dåliga vind vi hade.

Den slöa vinden hade dock fördelar. Det blev mycket snorkling vid fina rev, och även lite kajakträning som jag kan tänka mig glädjer min käre mor en aning. Igår fick jag mig även en riktigt trevlig upplevelse då jag fick chansen att simma en bra stund tillsammans med en helt orädd sköldpadda som hade en diameter på nästan en meter. Jag kände att jag och sköldpaddan kom bra överrens varandra och bestämde mig för att döpa henne till Nicki Nicki. Främst på grund att hon påminde mig lite om Nicki Minaj av någon anledning. Jag tror inte att jag hade bangat vara en sköldpadda i nästa liv. De är riktiga glidare som ofta lever upp till 150 år. Jag fick dock inte se några hajar vid reven vi snorklade i så det får det bli mer av uppe i Cairns.

En sak som är lite synd när man kommer upp hit till Queensland är att det inte är speciellt säkert att bada utan våtdräkt på grund av de farliga maneterna. Jag såg inte en enda manet men om jag har förstått det rätt så är det nästintill omöjligt att se dem med blotta ögat. Nu är vi tillbaka i Airlie Beach och jag tänkte nu att jag ska ner och ta ett dopp i Lagunen. Inte helt fel när man har väder som detta! Ikväll bär det av till Cairns där vi kommer att spendera våra två sista veckor i Australien. Bra dykning väntar där uppe har jag hört. Fun stuff!

Catch ya later :)

Lake Mckenzie. Hyffsat fin sjö

Krisco!

Disco ska alltid visa att han är stark

Jeeepyyy

Champagne showers at the champagne pools

Bra rull!

Lake Wabby. Djupaste sjön på ön

Norskarna ville inte att vi skulle mata sköldpaddorna :(

Poking that wreck

Australiens östligaste punkt, Byron Bay

Springer för livet för att inte bli bortspolad...

Tryck i vågorna var det allt

Go dolphins!

Kängurumiddag! Det var godare än det ser ut!

Noosa National Park

Hälften av bladen på växterna här i Aussiland är rosa av nån konstig anledning

Antagligen ganska giftig spindel

Flashback Mt. Victoria

Även hunkarna blir trötta av att surfa. Guran köpte surfbräda i Noosa som var tvungen att testas trots vädret

Folk börjar faktiskt tro att Danny är svart

Regnet har öst ner hela dagen så alla i vårt dorm ligger och är allmänt slitna och sover. Jag å andra sidan ligger och gottar mig med en påse Doritoschips samt lite cola samtidigt som jag är väldigt produktiv i mitt bloggande. Det är nog första gången på resan som vädret har hindrat oss från att göra något vettigt. Med vettigt menar jag typ gå och lägga sig på stranden i 25-30 graders värme och svalka sig i havet nån gång då och då. Nejdå, så är det inte (åtminstone inte varje dag;))! Idag hade vi tänkt att ge oss ut på en kanottur i Everglades så det var faktiskt lite synd. Igår trotsade vi dock vädret och gav oss ut i Noosa's National Park. Det blev en helt okej tur men vi hade nog uppskattat den mer ifall det hade varit solsken. Vi gick längs med kusten där Noosa Heads ligger. Om jag inte minnst helt fel så är det omkring 380 speciella uddar som sticker ut längs kustremsan. Fick tyvärr inga bilder på detta eftersom att jag inte ville blöta ner kameran. På ett ställe kallat Hell's gates, där bergen stupar ner i havet, såg vi faktiskt några sea turtles vilket gjorde det hela lite mer spännande.

Nu kan man även säga att man varit vid Australiens östligaste punkt! Där vi även fick se delfiner. Detta är ett ställe i Byron Bay. Jag har inte sett någon känguru än men jag kan ju skryta med att jag ätit en del av en i alla fall. Efter att hela tiden skjutit upp det till nästa dag så tog vi oss tiden att laga känguru till middag på vår sista dag i Byron Bay. Krisco (norske Kristian) stog för stekningen och han var en riktig jävel på att steka känguru må jag säga! Jag skulle nog säga att det smakade lite som fint nötkött gör i Sverige, men det var faktiskt någorlunda billigt. Sötpotatismoset blev en riktig höjdare efter jag varit igång och kryddat in i det sista! Det enda man skulle kunna klaga på var nog att såsen inte blev som vi kanske tänkt oss men man får väl säga att den var okej i alla fall. Under veckan i Byron Bay levde vi nog inte riktigt som riktiga Backpackers med tanke på den stora lägenheten vi hyrde och all god mat vi tryckte i oss, men det var helt klart värt det.Saknar det redan...

Imorgon beger vi oss upp mot Hervey Bay för en tredagars vistelse på Fraiser Island. Vädret ser ut att förändras så ni får hålla tummarna där hemma! Nu tänkte jag att jag skulle dra igång med bokläsningen faktiskt. Har bara lyckats läsa två kapitell i en av de två böckerna fick i julklapp från folket i lilla Växjö så det ska det bli ändring på.

Ska försöka bli bättre på att svara på kommentarer.

Waves from Noosa!

Dr. D

Swag surfin'

Guran hitting them waves

Fullfjädrad surfer efter ett par dagar :)

Lizzzzzzzard

Fin spindel

Stine! En av de två norskar vi reser med

Byron Bay, där är vi för tillfället! Jag har inte skrivit på ett tag eftersom att vi inte haft någon bra tillgång till internet. Som sagt så har vi nyss varit på ett surfläger i fem dagar. Vi stannade på två ställen mellan Sydney och Byron Bay för att få lite variation på surfingen. Synd var bara att vågorna på det första stället vi stannade på, Crescent Head, var betydligt högre och svårare att ge sig på än vågorna vid Spot X (det andra stället vi stannade på). Å andra sidan så kände man sig lite som en kung på att surfa då man lyckades glida med och stå upp på nästan varenda våg vid Spot X. Vi är nöjda med mojo surf och vi träffade mycket nytt och roligt folk. På kvällarna satt vi kring lägerelden och drack öl :) Vi hängde med bland annat två stycken från Norge, Kristian och Stine, som vi nu kommer att resa med ett tag framöver. Vi kunde inte hitta något hostel i Byron Bay, men vi lyckades hitta en väldigt bra lägenhet tre minuter från stranden som vi bor i tillsammans med norrmännen! Jag, tillsammans med antagligen de flesta andra som gillar Byron, tycker att det känns äkta på något sätt. Det finns t ex inte speciellt många snabbmatställen (ingen donkeln eller hungry jacks (=burger king)!). I måndags hade vi en riktigt rolig kväll på klubben Cheeky Monkeys som är ett backpackerhäng här i Byron. Det var mycket discodans från Danny Discos (Daniel) sida. Alla blev egentligen taggade för dans då vi träffade några andra svenskar som vi hängde lite med på mojo surf. Det blev en natt som avrundades med att jag och Stine tog ett gött dopp i havet.

Nu väntar Fraser Island och en segling vid Whitsundays de kommade veckorna, sjukt nice!

peace

Just chillin' on the beach

the three sisters

Lite bakvikt på "spindeln" och jag hade inte kommit hem ;)

Biff-Gurra på hög höjd

Sweet view, Mt. Victoria

Sitter nu på ett bättre internetcafé än för fem minuter sedan. Sjukt dålig hastiehet på internet i kombination med damen som som satt bredvid mig och skrev tio inlägg i rad på Barack Obamas wall på Facebook, gjorde att jag valde att byta café. Det gick inte riktigt att koncentrera sig för det var faktiskt sjukt komiskt att hon satt så pass seriöst och skrev.

Hur som helst, vi hade en riktigt nice dag i the Blue Mountains igår! Vi var uppe i de blåa bergen som ligger en bit in mot landet utanför Sydney. Dagen kanske hade kunnat börja något bättre då jag inte sovit mer än 2,5 timmar och skulle upp klockan halv sju. Som grädden på moset glömde jag mina linser vilket gjorde att det blev lite blurry men va fan, jag får skylla mig själv! Det blev dock bättre...På tåget pratade jag lite med några Australiensare som definitivt tyckte att vi skulle se bergen the Three Sisters. Vi åkte tåg i cirkus två timmar innan vi nådde den lilla staden Katoomba där dessa berg ligger. Turistfälla? Eh, JA. Three Sisters är fina men naturen och dalen kring dem är nästan häftigare. Bredvid mig på tåget satt även en tysk backpacker som vi slog följe med hela dagen. Efter en kortvarig vistelse i Katoomba tog vi tåget vidare till Mt. Victoria där dagens highlights tog plats. Det blev en riktigt fin hiking som stundtals kändes lite farlig. Bergen här är väldigt speciella eftersom att de vid kanten stupar rakt ner. Måste säga att man blev lite skakig i benen på vissa ställen! Idag blev det deg på stranden för att vila upp sig inför surflägret med start imorgon och som varar i fem dagar. Jag och Danne hann även med att bli lite svettiga på tennisbanan. Riktigt kul att få slå några bollar igen!

Let's go surfing' now!/ Beach Boys

Disco på G!

 

Mellanlanding i Abu Dhabi, huvudstaden i Förenta Arabemiraten. Verkar vara ett trevligt land så jag tycker att det är lite synd att vi inte fick se staden utanför flygplatsen. Strax väntar en 13,5h lång flygresa mot Sydney, yayyy