Hallå Sverige! Nu har vi kommit till det Australienska fastlandet igen efter en trevlig vistelse på Fraser Island. För er som inte vet så är det världens största sandö. Att dess regnskog också växer på enbart på sand blir därför också en intressant fakta. Vi kände att vi ville hålla ratten i egna händer så att säga, så vi hyrde oss en egen jeep och nappade inte på typiskt turistjippo med ledarbilar osv. Creds till norske krisco som stod för förslaget. Att ligga och köra i 80 km/h längs stranden kan ju kännas ganska riskfyllt, men det fungerade oftast fint. Det roligaste var dock att köra den fyrhjulsdrivna jeepen inne på skogsvägarna där det verkligen kunde gå villt till. It was a bumpy ride! I början var det roligt att slängas hit och dit, men om sanningen ska fram så tror jag de flesta kunde avstått ifrån och sitta i baksätet under sista dagen på Fraser. Alla bodde i tält två nätter förutom Gustav som envetet bestämde sig för att sova i bilen. Troligtvis ett s,art val. Ville bara hem till min säng efter två efter två nätter på ett liggunderlag som inte heter duga. Huvudattraktionerna på Fraser var nog allt alla de fina sjöar som vi besökte. Lake alloom stod för massvis små sötvattenssköldpaddor, McKenzie charm med sin vita strand och kristallklart vatten samt Lake Wabby med sina sandberg som jag efteråt ångrade ganska rejält att jag rullade nedför ett antal gånger. Besvikelsen med Fraser var utkikspunkten Indian Head (namngiven av Captain Cook i samband med sin landstigning på Fraser då han såg infödingarna samlade. Tänk vad man snappar upp då man läser i guideböcker hahaha!) som inte bjöd på vad jag hoppats på. Hade ju räknat med att se hajar, men det var inte mycket till haj man fick se där inte.

Nu sitter vi på en buss mot Airlie Beach där vi ska ut på en tredagars segling från den 24:e och framåt. Vill tacka Guran som skakade till mig när jag höll på att somna. Ångesten för att jag inte skulle få se några kängurus under min tid i Australien släppte då jag faktiskt fick se ett litet gäng krabater längs vägen!

Hallå Sverige! Nu har vi kommit till det Australienska fastlandet igen efter en trevlig vistelse på Fraser Island. För er som inte vet så är det världens största sandö. Att dess regnskog också växer enbart på sand blir därför också en intressant fakta. Börjar låta som en mellanstadielärare som försöker undervisa i geografi...men lite intressant var det allt. Jag drog till med en gissning att ön var ungefär lika stor som Öland och efter lite research kom jag fram till att jag var ganska nära, Fraser är något större. Vi kände att vi ville hålla ratten i egna händer, så vi hyrde oss en egen jeep och nappade inte på ett typiskt turistjippo med ledarbilar osv. Creds till norske Krisco som stod för förslaget. Att ligga och köra i 80 km/h längs stranden kan ju kännas ganska riskfyllt, men det fungerade oftast fint. Det roligaste var dock att köra den fyrhjulsdrivna jeepen inne på skogsvägarna där det verkligen kunde gå villt till. It was a bumpy ride! I början var det roligt att slängas hit och dit, men om sanningen ska fram så tror jag de flesta kunde avstått ifrån och sitta i baksätet under sista dagen på Fraser. Alla bodde i tält två nätter förutom Gustav som envetet bestämde sig för att sova i bilen. När man tänker efter så var det troligtvis ett smart val. Ville bara hem till min säng efter två nätter på ett liggunderlag som inte heter duga. Huvudattraktionerna på Fraser var nog allt alla de fina sjöar som vi besökte. Lake alloom stod för massvis små sötvattenssköldpaddor, McKenzie's charm med sin vita strand och kristallklart vatten samt Lake Wabby med sina sandberg som jag efteråt ångrade ganska rejält att jag rullade nedför ett antal gånger. Besvikelsen med Fraser var utkikspunkten Indian Head (namngiven av Captain Cook i samband med sin landstigning på Fraser då han såg infödingarna samlade. Tänk vad man snappar upp då man läser i guideböcker hahaha!) som inte bjöd på vad jag hoppats på. Hade ju räknat med att se hajar, men det var inte mycket till haj man fick se där inte.

Nu sitter vi på en buss mot Airlie Beach där vi ska ut på en tredagars segling från den 24:e och framåt. Vill tacka Guran som skakade till mig när jag höll på att somna. Ångesten för att jag inte skulle få se några kängurus under min tid i Australien släppte då jag faktiskt fick se ett litet gäng krabater längs vägen!

På återseende, Jonathan